Biltid

En fin soluppgång vi fick se under vår resa till Batangas och Bicol. Vi åkte alltså i torsdagsmorgon klockan 3. Fem timmar senare var vi framme vid Day Care Centrat där dagens Medical Mission var. Totalt 25 barn, det tog inte så många timmar och eftersom stället låg precis vid stranden blev det bad efteråt. Nästa dag fortsatte vi fjorton timmar i bilen till Bicol. Lördag hade vi ledig tid och besökte några köpcentra och fick även under några minuter se Filippinernas största vulkan, den övriga tiden var hela berget täckt av moln.

Söndag, klockan åtta började aktiviteterna i kyrkan och självklart var vi där, i fyra timmar! Allt var på tagalog, vi försökte sysselsätta oss med att läsa bibeln, skriva listor, dagdrömma och så vidare. På eftermiddagen var det återigen dags för Medical Mission. Båda dessa Medical Mission var på Team Missions Day Care Center, man skulle kunna jämföra det med våra förskolor. Barnen kommer dit och får lite undervisning och mat. Så nu var det dags för den årliga check-upen.

Måndag gav vi oss av hemåt igen, denna resa tog fjorton timmar. Vi vet hur man gör när man åker bil nu! Vi hade tänkt att ni skulle få se lite mer bilder men WiFi:et här på färjan till Mindoro var inte så jättesnabbt så det blir en annan gång. Inatt har vi fått sova i en mjuk säng i alla fall ända till klockan fyra, natten som kommer blir det bambu.

Till alla er som saknar oss, vi saknar er med. Adjö för denna gång.

Restid...

Ett snabbt inlägg, vi har nu återvänt till basen klockan 19 på måndagskvällen efter 14 timmar i bil. Imorgonbitti klockan fyra ger vi oss av till Mindoro, ytterligare 7-8 timmar restid framför oss. Fast det är lite skönt på ett sätt, det är nog första gången sen vi kom hit som det är lite fart i tillvaron. Vi har lagt till ett ord i ordlistan och det är "fillifjuffa" vilket innebär: det man gör den tiden då man inte gör någonting.

Bilden nedan visar vårt sovrum de senaste tre nätterna. En liten strandmadrass på betonggolvet. Natten innan det som vi i en bambusäng med ett tunt täcke som madrass. När vi kommer till Mindoro så väntar ytterligare några nätter uppe i byarna hos Mangyangerna, då blir det reselakan och bambusäng.

Vi fortsätter att uppdatera så fort vi får möjlighet då kan vi berätta mer vad vi gjort de senaste dagarna, ta hand om er allihop, vi ses!

Nya perspektiv

Om ni vill se lite andra perspektiv på vår resa så kan ni kolla in våra reskompisars blogg. Vi bloggar på lika olika sätt. Samuel och Maria är ett gift par som i vanligtvis bor i Göteborg och systrarna Josefin och Emelie kommer från Åhus. Klicka på namnen så kommer ni till deras bloggar.

Förra blogginlägget glömde jag att berätta om den mest spektakulära sevärdheten vi fick se under vår trip. En av Filippinernas tidigare presidenter, som enligt vissa var en diktator och enligt vissa en väldigt bra president, får ej begravas av den nuvarande regeringen. Istället ligger han konserverad på ett museum iklädd hela munderingen men utan skor, här har man inte skor på sig när man är död. Tyvärr fick vi ej ta kort där inne men jag tror att systrarna skulle rita en bild av honom och lägga upp.

Samuel & Maria

Emelie & Josefin

Äntligen rapport

Här kommer lite bilder från vår resa i norr. Tack Maria och Samuel för lånet. Vi var lite lata denna resa och orkade inte fota så mycket, tur att man har resekompisar med lite mer energi. 

Vi hann med mycket under denna resa. Över 1000 patienter hade vi totalt uppdelat på sex olika Medical Missions. Vissa dagar mer svettiga än andra. Lite ledighet hade vi mitt i så det blev ett besök i Baguio, en stad som ligger på ungefär 1500 meter över havet. Här var det svalt och skönt, som en svensk sommardag. Lite regn fick vi också fast det var mest skönt så man fick sätta på sig en långärmtröja för första gången här. Hotellet som vi som på de nätter när vi var lediga hade även varmvatten, första duschen i varmt vatten på sex veckor. När vi inte var lediga sov vi hemma hos folk och på lite andra mer eller mindre fräscha ställen. En natt skulle jag gå upp på toa och som jag alltid gör så tänder jag först och kollar läget innan jag kliver in på toan. Så gjorde jag även denna natten och när jag äntligen hittar lysknappen så det första jag ser är tre kackerlackor på golvet. Jag släckte och stängde dörren fort och fick hålla mig tills det blev morgon.

Nu är vi ju som sagt hemma på basen och igårkväll så brann en av sladdarna i proppskåpet utan att säkringen gick och idag brann sladden till eluttaget som kylskåpet står vid... det känns väldigt säkert huset vi bor i. Men som tur har vår vän Benny fixat och donat lite. Efter lite eltejp och några omkopplingar i proppskåpet så fungerar strömmen nu igen.

Den flitigt använda frasen " 1 capsual 3 times a day for 5 days"

Rebban pratar i kyrkan

Dax - utbildad sjuksköterska och den som är ansvarig för Medical Mission

Sista dagen var vi lite trötta, då såg vi ut såhär.

Finbesök

Vi har haft finbesök här i Bullen. En av medlemarna i kyrkan, Pingst Huskvarna, har varit här några dagar. Han har bjudit oss på middag och berättat en massa missionärshistorier för oss. Vi tackar det ödmjukaste för både mat och underhållning. Igår lovade jag (Rebban) att vi skulle uppdatera hur vi haft det dom dagarna när vi var iväg och idag lovar jag att den uppdateringen kommer imorgon. Dagarna går så fort här så det är inte alltid man hinner med allt man tänkt sig fast man varit ledig en hel dag. 

För er som undrar vad Bullen är så är det vårt smeknamn på den provinsen som vi bor i, Bulacan. När man reser här pratar man oftare om vilken provins man har varit i eller som man ska till. 

Vi fick höra historien om när Bernt åt gettarmar och innehållet i dom

Back on track

Nu har vi återigen landat på basen, Team Mission. David har kört oss längs med kusten på Norra Luzon. Han börjar allt mer anpassa sig till den filippinska trafiken vilket innebär användning av tuten nu och då, omkörningar på insidan, använder bara lysena när det är mörkt... Låter det säkert? Vi kom hem i alla fall. 

Imorgon kommer lite mer uppdatering hur vi haft det de senaste dagarna. På återseende!

David med sina chaufförskollegor, Benny till vänster och Uncle Jun till höger.

Marinduque

Inatt landade vi i våra sängar klockan fyra och natten som kommer ger vi oss av klockan tre för nya Medical Missions. Så vi tänkte bjuda på ett blogginlägg med en kort sammanfattning av vår semester. 


Vi började resan med tricykel, sen jeepney, jeepney, buss tills vi kom på att vi klivit på fel buss då släppte dom av oss vid vägkanten och så fick vi vinka till oss en ny buss, det är liksom inte så noga med busshållplatser här, väldigt praktiskt då man kan hoppa av och på vart man vill. Sen blev det jeepney igen, färja, jeepney då efter femton timmar var vi framme vid första hotellet som en man på båten hade ringt och bokat åt oss. Då hade vi kommit till en ö som heter Marinduque där vi tillbringade några sköna dagar på stranden med salta bad. 


När vi lessnade på det gjorde vi en liten utflykt till några grottor där vi trampade på fladdermusbajs och såg två pytonormar modell större. David var för övrigt på väg att bli pytonormsmat efter en liten vurpa. 

Utsikt från taket på jeepneyn

örsta stranden där vi hängde två dagar, när vi blev hungriga gick vi och beställde mat hos en kille då åkte han till marknaden och köpte råvarorna. En timme senare serverade han kycklinggryta och ris. 

Emelie klev på en sjöborre så jag försökte hitta den!

Lite snorkling hann vi med

Det finns plats för alla på en jeepney, om inte inne så ovanpå

En utav grottorna vi kröp i, ju längre in man kom i grottorna desto mer fladdermössbajs. Vi som inte hade så bra skor (flipflop är inte att rekommendera) fick ta av oss skorna och gå barfota för att inte halka. Mysigt!

Den andra stranden som vi hade helt för oss själva, vi hittade ett mysigt hotell där vi var de enda gästerna.

Mysigaste på resan hem var när vi fick VIP-platserna framför kaptenens hytt, där låg vi i våra reselakan och tittade upp på en stjärnklar himmel. Nu väntar 10 dagar iväg på Medical Mission så vi hör av oss när vi återvänder eller om vi har tur och hittar uppkoppling innan.