Trevlig flight!

Ja som ni ser så finns det platser reserverade för gamlingarna på SM

Nu sitter mina kära föräldrar på flyget och jag lovar vi kommer och hämtar er imorgon på flygplatsen. Man vet ju aldrig hur det slutar om vi skulle släppa er lösa i Manila så bäst att ta det säkra före det osäkra. Vi är redo i alla fall, huset är städat, sängarna bäddade och kylskåpet fyllt. Det är bara att komma och våldgästa oss, ni är så välkomna!

Glöm inte bort förra inlägget om insamlingen. Just din gåva är så oerhört viktigt för att köpet av tomten ska kunna bli verklighet. Varje krona som kommer in gör att vi kommer ett steg närmare målet.

Nu ska vi ge pengarna till nåt riktigt bra...

Till dig som vill vara med och göra skillnad. Här kommer en riktig utmaning till dig.

På ön Mindoro lever ett minoritetsfolk, Mangyaner som Team Mission har jobbat med under ett flertal år. Det är en folkgrupp som är diskriminerade i samhället. Klicka här så kommer du till ett av våra tidigare inlägg där vi skriver om arbetet som bedrivs där och våra upplevelser.

Tomten som Team Mission vill köpa

Vi har fått möta dessa människor och höra vittnesbörd efter vittnesbörd om hur deras byar verkligen gått igenom stora förändringar. De berättar att de nu förstår innebörden av att deras barn får gå till skola, ”Education is our way out of poverty” (Nicolas). Då många nu kan läsa och skriva kan de själva kryssa för den person de vill rösta på istället för att be någon annan fylla i åt dem och lita på att de kryssat i rätt.

Tvåltillverkning under ett seminarie med Mangyanerna

Det som Team Mission nu står inför är att de önskar bygga ett center. Som det är i nuläget samlas dom på en bakgård till några släktingar till personalen i Team Mission. Tanken är att bygga en större lokal för seminarierna då arbetet expanderar och . De har fått erbjudande om en tomt på 7000 kvadratmeter. Tomten kostar 260 000 SEK och hälften av detta stöds från PMU (Pingstmissionens Utvecklings-samarbete) men resterande del behöver de betala på egen hand. Just nu är vi fyra PMU-praktikanter här. Det är vi och ett par från Göteborg, Maria & Samuel Jakobsson. Vi har bestämt oss att tillsammans med tidigare praktikanter göra vårt yttersta för att få ihop dessa 130 000 kr som behövs.

Vill du vara med och bidra? Sätt då in pengarna på Team Missions konto i Sverige

Plusgiro 90 13 20 – 2 och märk inbetalningen: Mindoro tomt

Det är ett högt mål vi satt men vi tror att med din hjälp så kan vi klara det. Pengarna behöver vara Team Mission tillhanda senast den 28 februari. Vill du ha mer information så ställ antingen frågorna i kommentarsfältet eller maila oss på: rebecka_valfridsson@hotmail.com


TACK för att du vill vara med och förändra liv!

Sjukhuset

Igår tillbringade vi ännu en dag på sjukhuset och det går framåt. Vi fick träffa plastikkirurgen som kommer att göra operationen och han tog sig verkligen tid med pojken och mamma. Förklarade vad och hur de skulle göra, vad de kan förvänta sig för resultat och att han efter operationen kommer att behöva hjälp av en talpedagog.

Det är lite komplicerat då hans framtänder är vridna så på onsdag ska vi in till Manila och träffa en tandläkare som ska titta på honom innan man bestämmer hur man ska göra operationen. I och med att han är elva år har han ju sina permanenta tänder vilket gör det hela lite mer avancerat. Ni får gärna be att det ska lösa sig för den här pojken. Familjen är otroligt tacksamma för de Team Mission gör för dom. Mamman och pojken pratar bara tagalog så vi får kommunicera med tolk men hon är så tacksam för allt det som görs för dem. Hon kan inte läsa och skriva och det är mycket papper som ska fyllas i och lämnas in, sedan ska man ju helst även ha kontakter om man ska komma någon vart i sjukvårdssystemet här.

Detta är alltså journalen, den består av en handfull handskrivna A4-papper som patienten själv ansvarar för.

Avdelningsstationen på akutmottagningen, killen närmast i bild klistrar fast EKG-remsor på journalbladen.

Ytterligare en bild på akutmottagningen

Party party

Det äkta missionärsparet...

...eller inte

Ched & Maricel, hon vann pris för kvällens bästa klädda

Rebban & Salomon på dansgolvet

Detta är klänningen som vann pris för bäst klädda, tyvärr var den för liten för mig.

Ett av alla dessa gruppfoton

Igårkväll var det personalfest här på Team Mission. Dom firar 30 i år och denna fest öppnade upp festligheterna som kommer att hålla på några dagar nu. Barnen på skolan jobbar febrilt med förberedelser och special numbers. Under kvällen igår bar vi de traditionella filippinska kläderna, filipiana för kvinnor och barong för männen. Vi kände oss mest utklädda men hade en väldigt trevlig kväll.

För övrigt har jag blivit moster igen till en Nova Rebecka Bergström. Ska bli kul att lära känna dig tjejen!

Sneak peak

Detta har jag fixat idag. Kan bara säga att imorgonkväll då smäller det... 

GRATTIS REBECKA

Ett stort GRATTIS till dig my lovely wife, you are my hole life! Hoppas din dag blir till belåtenhet och inte till begråtenhet. Vi gör en favorit i repris och åker till Countrystyle och äter frukost! Där ska vi sitta och njuta så länge du vill. Vilken dag det blir!

Sakna och inte sakna

Några saker jag saknar från Sverige

• En dammsugare
• Hårtorken
• Klimatet, ja jag vet att det finns många som gärna skulle vilja ha lite värme där hemma men som jag alltid har trott så är jag inte skapt för att leva med sommar dygnet runt, jag längtar efter kylan. 
• En varm dusch 
• Stil, ja jag vet att jag är ytlig men jag saknar det

Filippinerna har många fina sidor också men ni har ju redan fått se så många av dom

 Några saker jag inte kommer att sakna med Filippinerna när vi kommer hem igen

• Kackerlackorna
• Att man måste slänga bajspappret i en papperskorg bredvid toaletten istället för i (fast vi fuskar ibland men säg det inte till nån).
• Ljudnivån, det är ljud överallt hela tiden. På kvällen när man ska sova så sätter oftast någon av alla hundar igång med en konsert med alla falska hundtoner som går att frambringa. Oftast är det så att när väl hunden har tystnat så börjar tupparna istället och det är nu vetenskapligt bevisat att tuppar gal inte en gång klockan sju på morgonen, dom gal i tid och otid.
• Det obefintliga trycket i duschen.
• Avgaserna, skulle behöva några månder hemma i Gålberget för att lungorna ska återfå sin forna glans igen.

Detta får ni gärna bjuda mig på när vi kommer hem

• Hembakat tunnbröd med ett tjockt lager bregott
• Köttfärslimpa inlindad i bacon och gratinerad med senap, kokt potatis, brunsås och lingonsylt
• Danskt rågbröd med keso och paprika
• Naturell yoghurt med hallon, lite flytande honung och solrosfrön
• Hembakta kanelbullar bakade på riktigt smör (smöret här smakar inte gott, jag som är en riktig smörälskare)

Ja detta är min, Rebbans, lista. Jag vet att David håller med mig i mycket men kanske inte allt men han är  på Mindoro och jag är ensam i Bullen så då får jag skriva vad jag vill. 

Ensam hemma

Nu är jag alltså själv i huset, David, Samuel och Maria åkte idag på morgonen till Mindoro. Jag stannade kvar hemma för att fortsätta dagen på samma sätt som igår, på sjukhuset. Inte som patient då utan jag har hängt med killen som ni ser på bilderna nedan. Han är snart tretton år gammal och föddes med lapp-kak-gomspalt. För något år sedan hade han fått en tid för operation men när dagen väl kom var han förkyld och därför ställdes operationen in. Nu är det ju tyvärr så att sjukvårdssystemet fungerar ju inte riktigt som hemma så i och med detta hade han i princip förbrukat sin chans till att opereras.

Sedan fick Team Mission kontakt med honom och dom har kontakt med några läkare på ett offentligt sjukhus så nu ser det ut som att operationen ska kunna bli av. Så igår och idag var vi på sjukhuset hela dagen. Vi har träffat en rad olika läkare, tagit blodprover, röntgat lungorna, träffat tandläkare och väntat mellan varven. Detta har ändå gått fantastiskt snabbt. Dels har vi haft direktkontakt med en läkare på sjukhuset och dels så har vi varit med. Igår var både jag och David med och idag var det bara jag. Att vi som vita har varit med på ett offentligt sjukhus har hjälpt mycket för att skynda på processen, det är tragiskt men sant. Vi har gått förbi många köer. Det är lite delade känslor, det är ett fruktansvärt orättvist system men för denna kille är det mycket värt om operationen äntligen kan bli av.

Fotografering med mobilkamera av läkaren innan operationen

Det är inte så noga med sekretessen här, bakom skrivborden sitter läkarna och framför patientenrna. Sedan är övriga rummet fullt av väntande patienter och personal.

Gamla vattenflaskor fungerar ju också som förvaring åt förbrukade kanyler

Som jag sagt innan mycket är ju annorlunda här. Lab-svaren hämtar patienten ut själv så även med röntgenbilderna. Det sjukhuset vi var på hade bara en röntgenläkare på plats en gång i veckan så vi fick ta filmerna och åka till ett privatsjukhus, betala cirka tio kronor för att få ett skriftligt svar till bilderna. Sedan är det patienten själv som ansvarar för sin journal. Vi har även fått recept på anestesi-läkemedlen som behövs under operationen så dom ska vi hämta ut senare.

På fredag ska vi tillbaka igen och träffa en plastikkirurg. Sedan ska vi även försöka med en till kille på torsdag, får se hur det går. Vi ska göra ett försök på torsdag så det blir nog en heldag även då på sjukhuset. Ni får gärna be för båda dess killar och att allt kommer att klaffa framöver.

Det blev mycket sjukhussnack i detta inlägg men det är ju så intressant. Till dig som inte är lika intresserad, håll till godo det kommer mera...

GRATTIS DAVID

Grattis på födelsedagen min älskade man. Du är världens bästa. Din dag kommer att innehålla: Presenter i massor på sängen, i alla fall mycket chips. Frukost på Countrystyle med mig och Samuel. Troligtvis en delikat middag bestående av nudlar. Tänk vilken födelsedag, helt oförglömlig.

Han är ju inte bara snygg, han är ju rolig också

Kliniken

Nu har vi varit några dagar inne i Manila. Vi var tillbaka på Skandinaviska barnmissionen. David var där för första gången. Denna gången var målet att besöka en klinik i ett område utanför Manila som startade för ett och ett halv år sedan. Man räknar med att det bor ca 250 000 personer i området och det finns ett statligt hälsocenter men dom har inte ens elektricitet så det säger en del om vilken resurser de har. 

På kliniken jobbar en sjuksköterska och en barnmorska och varje måndag har dom en barnläkare på plats i fyra timmar, det är kvinnan med stetoskopet runt halsen. Tanken är att vara en mamma-barnklinik, kvinnorna får komma dit under graviditeten och efteråt. Det är många kvinnor som även vill föda sina barn på kliniken (på britsen till vänster) men man säger nej för att man inte har de resurser som behövs för det. Sedan tar dom även emot alla akutfall, även om man varken är mamma eller barn. 

För några månader sedan kom det en mamma till kliniken med sin bebis som bara var några veckor gammal. Bebisen hade fått lunginflammation och behövde intravenös antibiotika så dom försökte få föräldrarna att åka till sjukhuset för att bebisen skulle bli inlagd. Tyvärr hade inte föräldrarna pengar att betala sjukhusvistelsen så dom kunde inte åka. Då gav dom istället barnet antibiotika hemma under en veckas tid. Deras arbetstider är mellan åtta och fem men dom åkte hem till familjen under helgen och även på kvällarna. Det kanske inte är det allra säkraste att ha en sådan sjuk bebis hemma men att tvingas välja mellan att inte göra något och att ge behandling hemma med de risker de innebär så är valet kanske inte så svårt.

Det var fantastiskt att träffa sjuksköterskan och barnmorskan som jobbade här och se hur mycket de brann för sitt jobb och vad mycket man kan göra även med knappa resurser. Skandinaviska barnmissionen har nyligen köpt en tomt i området dit det är tänkt att man ska flytta huvudkontoret, dit planerar man även att flytta kliniken samt bygga ett BB för att kunna utveckla verksamheten.

Detta är kliniken, ett litet rum på ca 15 kvm. Här satt doktorn, sjuksköterskan, en patient ligger på britsen till vänster i bild. Plus ett litet rum utanför som dom använder som väntrum.

Sjuksköterskan som är ansvarig för kliniken

En maskot är bra att ha på en barnklinik

Suturtagning med sax

Dom har inte mycket material att jobba med men det dom har använder dom på bästa sätt

Det gäller att ha bra ljus, här var det bästa ljuset precis innanför dörren. Gatan är precis utanför.

Vi köpte lunch på gatan

Här är en del av verksamheten som de bedriver

Vardag

Vardag är kanske det man kan kalla vår tid här nu. Samuel har fullt upp med databasen. Vi andra har inte så fullt upp. Personalen håller på med rapportering och ekonomiredovisningar så dom jobbar på men det är inte så mycket vi kan göra. Så ni får se vår vardag i bilder, inte redigerad, inte spännande, inte något speciellt alls, bara vanlig vardag.

Samuel målar Marias tånaglar

Lite lunch, för er som ännu inte upptäckt det, kål går att använda till mycket

En bulldeg på jäsning

Mjölet tog dock slut så degen var alldeles för kladdig för att baka ut så det fick bli en bulle och det är fortfarande bara grillen som fungerar på ugnen, därav lite ojämnt gräddad

David när han åker tricykel

David handlar mat, onsdag är det no plastic bag på SM så då får man pappåsar. Kanske vore en bra affärsidé att börja sälja papperskassar här

Utsikt från en tricykel, en sopbil

Rebban och David åker rulltrappa

Här brukar David och Samuel köpa fika, David fick 10% rabatt idag

Här brukar vi hänga när vi inte kommer på något annat att göra och det är ju inte så ofta

Elnissarna

I början av denna vecka så fixade David och Samuel med en solpanelen som ska sättas upp på Mindoro. Dom skruvade och lödde och höll på och grejade. Tanken med energin är att kunna få ljus när det blir mörkt, som det ju blir ganska tidigt här. Väldigt bra uppe i bergen där det inte finns så mycket elektricitet. Miljövänligt också. Nu står den i vårt gamla sovrum och laddar batteriet. Om det är någon som inte förstår detta inlägg så ställ inga frågor till mig, som ni förstår så är inte heller jag så insatt i det hela. David kanske kan förklarar bättre. Han har faktiskt uttryckt en fundering om att bli elektriker, får se om detta är något bestående eller.

Nöjda och glada när allt fungerar, solpanelen ligger utanför fönstret i solen så klart