Ännu en dag på sjukhuset. Idag har vi varit och lämnat pojken och hans mamma på sjukhuset så förhoppningsvis blir det operation i morgon. Vi har dock inte fått någon tid än och eftersom detta är Filippinerna så ska man inte ropa hej förrän man är över bäcken men det går framåt i alla fall och det är jag så glad för.
Jag passar ju på att spana runt rätt mycket på sjukhuset när jag är där och idag har jag spanat in kirurgavdelningen där vi lämnade pojken och hans mamma. Hemma i Sverige tycker vi att fyrbäddsrummen är för stora. Det är rena rama lyxen om man jämför med här, vi har det så bra så ni anar inte. Jag försökte fota lite men det fick man tydligen inte utan tillstånd! Ni får gärna be för att allt går smidigt och att operationen blir av.
För övrigt så använder man gamla droppflaskor som kisseflaskor här. När man läggs in på sjukhuset här så måste man alltid ha en anhörig med sig, det är dom som sköter allt runt patienten och meddelar personalen om det är något. Det blir faktiskt ganska lugnt och tyst när det inte finns något ringlednings-system. Sen att dom anhöriga får sova på en träbänk som står mellan sängarna är ju en annan sak, avståndet mellan sängarna är max en halv meter. Viktigt att packa ner är även kudde, lakan, tallrik, bestick och allt annat man behöver, allt sånt får man ta med sig själv.
Det är mycket som är annorlunda men det är intressant och nyttigt att se. Det jag blir mest förvånad över är hur lugna alla är, tänker främst på patienterna. Har inte sett någon som klagar över att det tar lång tid eller att det går sakta. Sedan verkar det lugnare och mindre stressigt här än hemma. Det är inte bara dom som har saker att lära från oss! Mycket text men för oss som jobbar i denna branschen är detta ganska intressant. |
åh vad roligt att det går framåt med operationen! Jag ber och hoppas på att den ska kunna bli av i morgon :) Vilket jobb ni gör! NJUT av tiden ni har kvar på team mission och filippinerna! Kram Emelie
SvaraRadera