El 24 timmar = lyx?

Killen på bilden har inget med texten att göra.

Igår sa vi adjö till Jonas som flög vidare till Manila. Sedan dess har jag (Rebban) varit däckad. Magknip, vattenlöslig avföring och illamående. Har dock lyckats med bedriften att ta mig från hotellet till flygplatsen för att flyga vidare till Cebu där vi är nu. Tillbaka till civilisationen är vi nu med ström 24 timmar om dygnet. Börjar återhämta mig, har ätit lite vitt bröd och en varm choklad så det går åt rätt håll. Största utmaningen var att ta mig upp för de fyra trapporna på hotellet och när vi väl kom in i rummet skulle vår bagagebärare sätta på tv:n och fixa lite annat och jag ville bara slänga mig på sängen för att inte svimma...

Fördelen med att resa när man är sjuk och helt saknar krafter är att David bär alla väskor och fixar allt så att jag kan koncentrera mig på att leta sitt/liggplatser och toaletter.